Byalagets Historia

Glemminge-Tågarps åldermansgille hade legat nere sedan slutet av 1800-talet. Det enda som fanns kvar och påminde om detta gille var det gamla byahornet.

I början av 1900-talet återlämnades detta av hemmansägaren Gustaf Persson, n:o 1 Glemminge-Tågarp, till församlingens dåvarande kyrkoherde Ernst Althin, att förvaras i kyrkans sakristia.

Vid en resa till Malmö, som byamännen företog år 1919 för inköp av en elektrisk tröskmotor, beslöt under uppehållet därstädes, att återupptaga det gamla åldermansgillet, som nästan fallit i glömska.

Det uppdrogs åt hemmansägarna å n:1 och n:2, Birger Bernhoff och Per Nilsson, att avhämta byahornet från förvaringsstället i Glemminge kyrka.

Dessa byamannar verkställde beslutet omedelbart efter sin hemkomst ifrån Malmö.

Byahornet som var Glemminge-Tågarps byamäns enskilda tillhörighet avhämtades utan prästens kännande. Häröver blev prästen mycket förgrymmad och kallade mannarna för kyrkorövare. Efter hand lade sig hans vrede och vid ett senare tillfälle yttrade han, att han också hade rätt att deltaga i åldermansgillet i Glemminge-Tågarp, enär han i lön hade arrendet från mensalhemmanet Glemminge-Tågarp n:4 (Pellastorp). Detta hans yttrande föranledde ej någon som helst åtgärd.

År 1919 på senhösten avhölls det återupptagna åldermansgillet hos hemmansägaren Birger Bernhoff, Glemminge-Tågarp n:1 och sedan hölls gillet varje år av byamännen efter gammal bestämd ordning, n:1-2-3-5-6 och 8-7-19.

Den gamla seden med åldermansgille pågick till och med år 1938 då det återigen upphörde med anledning av andra världskriget, som började år 1939. Detta krig som hade livsmedelsransonering som påföljd, satte stopp för vidare gillessammankomster.

År 1947 den 21/12 varo byamännen samlade hos hemmansägaren Per Nilsson å n:2. Han föreslog återupptagandet av åldermansgillet vilket bifölls enhälligt.

För ålderman för år 1948 utsågs hemmansägaren Hugo Gustafsson å n:1. Beslut fattade också om inköp av bykarta med tillhörande protokoll.

 

Redogörelse över bykassans räkenskaper

Efter enskiftet, som för Glemminge-Tågarps by fastställdes den 22 december 1828, hade bykassan icke andra tillgångar än arrendet av byns grustag intill allmänna vägen Tågarp-Fröslöv och så gott som intill broövergången.

Arrendet av detta grustag erlades under många år till sockens skolkassa.

År 1927 fattades ett beslut på kommunalstämman att få tillstånd att uppbära arrendemedlen för byallmänningarna till kommunalkassan.

Glemminge-Tågarps bydelägare beslöt att så skulle få ske under förutsättning att såväl Glemminge-Tågarps som Södra Spjutstorps bydelägare erlade arvoden för sina byjordar till samma kassa.

År 1932 i mars månad såldes Glemminge-Tågarps byajord med stöd av enskiftarlagen till förutvarande arrendatorn av densamma, småbrukaren Jöns Mårtensson, får en köpeskilling av 370 kr.

Dessa penningmedel insattes i Sparbanken i Ingelstorp den 9 april 1932 och har ränta på dessa penningmedel under åren 1933 t.o.m. 1950 inbetalts till Glemminge kommunalkassa vilket befintliga verifikationer visar.

Något skriftligt beslut rörande försäljningen av byajorden finns ej enär densamma tillkom genom stöd av enskiftarlagen. Ej heller finns något skriftligt beslut på all räntan å fondmedlen skulle inbetalas till kommunalkassa.

//Per Nilsson 1947 Glemminge-Tågarp n:2

 

 

Historia under 2000-talet

År 2003 startades festkomitén som har till uppgift att hålla i lite olika utflykter och evenemang för byalagets medlemmar.

Den 5 juli år 2006 startade Glemminge-Tågarps webbsida.